Om bemanningsfrågan
Borgarregeringen med Carl Bildt som statsminister gjorde för 20 år sedan bemanningsföretag lagliga i Sverige. Sedan dess har denna bransch, där företag gör vinster på ökad osäkerhet och otrygghet, vuxit enormt.
Bemanningsföretagens syfte är att permanent förse företagen med en flexibel arbetskraft som de snabbt och lätt kan göra sig av med vid konjunkturnedgångar och att dela upp arbetarna i ett a- och ett b-lag som kan spelas ut mot varandra.
Ett A-lag av fast anställda som ser den otrygghet de bemanningsanställda lever under och genom detta känner tacksamhet och lojalitet med företaget. Ett B-lag av bemanningsanställda som är individuellt utbytbara om de vågar opponera sig, men som grupp ska de permanent finnas på arbetsplatsen.
Erfarenheten från de 20 år som har gått sedan Carl Bildt legaliserade bemanningsföretagen visar att det räcker inte med fackliga förhandlingar för att stoppa bemanningsföretagen. Det förbud mot bemanningsföretag som innan 1990-talet gällde i Sverige under 60 år var bra och blockerade företagens möjlighet att splittra arbetare i två lag.
När Bildts efterträdare Fredrik Reinfeldt nu ser ut att gå mot sin undergång vid ett troligt regeringsskifte i höst, är det ett givet politiskt krav att förbjuda bemanningsföretagen.
Sverige behöver inte bara en ny regering, Sverige behöver en ny politik. En viktig del i en sådan politik är att förbjuda bemanningsföretag – för tryggheten på jobben, för enheten bland arbetarna och för att stärka arbetarnas ställning på arbetsplatser och i samhället.
Nils Littorin
Kommunistiska Partiet
|
|
